Typiskt

Igår bjöds den lilla (?) familjen på middag hemma hos mormorn och morfarn. Pappan stannade bara över middag för att sedan åka och jobba en snabbis innan nattning. Mamman och gossarna dröjde kvar ett tag till och avklarade kvällsaktiviteter som grötätning, bad, sista-amningen-innan-natten, tandborstning och lite kvällspys i soffan. I bilen på väg till det grå huset somnade pysen in sött i babyskyddet och mamman kunde enkelt flytta över bebisen till spjälsängen medan pappan nattade storebror.

Ikväll blev det så bra att mamman och gossarna återigen fick mat av mormorn. Pappan var återigen på jobb, men liiite längre bort denna gång. Så pass långt bort att mamman får basa ensam över det grå huset några dagar. Det medför att mamman ska jonglera alla kvällsaktiviteter inklusive nattning på egen hand. Enkel match tänkte mamman, det är bara att köra på repris av gårdagen ju! Så kvällspys framför "My Little Pony", gröt, pyjamaspåklädning och sista-amningen-innan-natten avklarades hemma hos mormorn och morfarn. Inte behövde någon hjälp följa med till det grå huset, inte.

Och så blev det så att mamman glömde att borsta tänderna på lilleman där hos mormorn. Och inte heller somnade pysen (han pratade/morrade/åt på mössan hela vägen hem). Och hemskt mycket packning hade mamman att bära in från bilen. Och inte ville då pysen hålla skriksnattran när det var lillemans tur att få tänderna rena.

Pust. Men. Nu sover mammans små änglar. Lilleman kunde somna trots att kvällssagan uteblev och mamman inte kunde sitta vid sängkanten och stryka över ryggen. Det gick bra att mamman istället stod mitt på golvet och försökte vyssja en gnällig pys.

Så slutet gott, allting gott. Men... lite typiskt är det väl ändå. Det hade inte gjort något att få två smidiga kvällar i rad. Inget alls faktiskt.