För närvarande är lilleman som en liten överlöpare. Det går aldrig att veta vilket läger han för stunden befiner sig i. Rätt var det är blir mamman utkörd från rummet med orden "gå mamma, jag vill vara 'fred!". För att sedan bemötas av stora tycka-synd-om-tårar och ett snyftande "men då blir jag ju eeeensaaaam" när mamman lämnar gossebarnet på nedervåningen för att gå upp och borsta sina tänder.
Det finns uppenbarligen mer än ett sätt att göra rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar