Idag har Arga Mamman och lilleman haft en tung, dyster och utmattande dag. Puh! Vilken utmaning det kan vara att försöka vara Snäll Mamma till en liten gosse som verkar ha bestämt sig för att allt mamman vill göra är precis det han inte vill göra. Oavsett om "görat" är sådant som måste utföras eller om det är saker mamman planerat nästan enbart för att göra saker gossen tycker är kul.
Just för dagen var det ett besök hos barnmorskan som skulle avklaras. I snart en vecka har mamman och lilleman pratat om att åka och lyssna på bebisen. När väl det minnesvärda (???? = klara tydliga frågetecken efter detta, var så säker!) besöket skulle avklaras, blev det tvärnit. Inte bara tjafs och gråt med stilla tröst efteråt. Här är det totalkollision som beskrivs. Ingenting fungerade! Han. Ville. Inte. Följa. Med. Ville inte klä på strumpor. Ville inte ha täckbyxorna. Ville absolut inte ha någon grön jacka. Ville inte stå på benen. Sparkade och slogs. Skrek och grät.
Inga hot, inga trix (kolla här, är det mormors eller mammas fot som kommer ut ur täckbyxorna?), inga mutor (men vi skulle ju lyssna på bebisen och sedan gå och fika!?) och ingen som helst övertalning fungerade. Tyvärr fick resultatet bli av det mer sedelärande och fruktansvärt jobbiga slaget. Arga Mamman fick sätta sig i bilen och lämna kvar den lilla gossen hos mormor (lilleman ville inte sova hemma inatt, mormors säng lockade mycket mer). Arga Mamman försvann så fort den svarta racerbilen lämnade mormors gård... Istället försökte Ledsna Mamman att köra bilen samtidigt som hon fick blinka bort tårarna ända fram till barnmorskans väntrum....
Mamman VET att lilleman verkligen måste lära sig att hans agerande har konsekvenser. Mammans hot måste verkställas emellanåt, så att de faktiskt inte bara blir tomma hot som gossen kan genomskåda. Det är ju bara på det viset lilleman kan lära sig att det mamman säger stämmer. Han kan inte få sin vilja fram jämt och beter man sig som han gjorde idag får man faktiskt inte göra några roliga saker. Men om mamman till slut inte har med sig tvärilske trots-pojken blir faktiskt mammans saker-att-göra lite mindre roliga.
Ja, tänk hur det kan bli när man minst anar det! Tur då att det finns snälla mormödrar som kan rycka in! Konstigt hur snabbt en 2-3-åring kan gå från kramas till att smälla igen en dörr. Att om mamma råkar röra om i O'boyen när en viss prins på Skjutbanevägen tänkt göra det själv så får vulkanen L ett smärre utbrott... Måste ändå i rättvisans namn säga att det sker ganska sällan här hemma, men det händer MYCKET oftare än med den lugne foglige storebroren, så vi blir förvånade varje gång ;-)
SvaraRadera