Men inte riktigt? Lilleman skulle i torsdags ha börjat på dagis igen efter hela långa julledigheten. Men. Det blev inte riktigt så. Febern slog till som på beställning, här har mamman och pappan varit lediga i omgångar och alla har varit så friska och krya. Så när vardagen kommer och knackar på har den tydligen sjukan i släptåg! Nu finns det ett väl vävt skyddsnät kring den lille gossen, så det går ingen nöd på någon alls faktiskt! I torsdags var det farfarn som underhöll barnet och igår var hela familjen Mormor hemma och kunde leka.
Nu har väl den mesta febern gett med sig faktiskt, än har det dock inte dykt upp någon förklaring till hettan (39 grader). Fler tänder? Tre-dagars-feber? Förkylning på gång? Vet ej, vet ej. Det visar väl sig så småningom och spelar i det stora hela ingen större roll. Det är uppladdat med mer Alvedon, nässpray och så vidare så det mesta borde kunna hanteras.
Idag har lilleman faktiskt inte haft någon feber, men däremot verkar det vara något som dröjer sig kvar i den lilla, lilla kroppen. För någon ork att hantera minstaste lilla pyttemotgång finns bara inte. All form av mothugg eller åtsägelse (nej, du får inte röra den stora rullen med täckpapp för den gör dig jätteilla om den välter!) har genererat stora tårar, världselände och sorg. Känslor överhuvudtaget har varit svårt att hantera och att känna efter själv går inte alls. Så när det var lunchdags ropade/skrek lilleman gråtande åt mamman att han minsann inte vill ha några våfflor, för det tycker han inte om (Han tycker inte om någon mat just nu. Fast han äter allt. Efter en stund)!! När mamman då svarar att hon iallafall är hungrig och vill ha mat, blir svaret att gossen nog också är hungrig... Puh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar