Ibland får faktiskt mammor prova på hur det är att vara i den där fasen då man lär sig en massa nytt hela tiden. Tack för att du delar med dig av det, lilleman. Kanske.
Imorse fick mamman nämligen höra hur ooooont det gör att ta på sig en fleeceväst. Efter det kom upplevelsen om hur mycket högre det gick att skrika när benen skulle i overallen (inget urval i skriken dock, det gick tydligen inte att variera "aaaaaaaaaaaaaaaajjjjjjjjjj" på så många olika sätt). För att inte tala om hur smärtsamt det är när gummibanden inte sitter fast under skorna. Men det var ju inget att jämföra mot hur högt man måste vråla när väl gummibanden faktiskt var under skorna. Och kliva utanför dörren själv kan man också gapa och skrika sig ifrån. Fast det gör tydligen väldigt ont när mamman då lyfter upp en i overallen och bär ut hela kånkarången på bron.
Så, efter en sådan strålande uppvisning kunde det väl bara fortsätta i samma stil. Varför bryta ett mönster liksom? Tjafsandet och skrikandet upphörde inte förrän lillemannen kravlat upp i soffan brevid fröken E på dagis och väntade på att få höra en saga. Godmorgon-saga, någon??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar