Igår hade mamman och lilleman en superdag. Allt var bara mysigt och harmoniskt och rosaluddigtfluff. Det enda tjafset var kring lunchtid, men det kunde mamman parera utan problem. Förståelsen och tålamodet hos mamman är obegränsat när man varit på badhuset tillsammans, åkt rutchkana sjuttioelva gånger, simmat och flutit omkring som en kork. Då är det inte alls konstigt att trötthetsgnället och tårarna kommer innan maten hamnat på tallriken. Efter mat och eftermiddagslur var allt som det skulle igen och dagen avslutades med härligt bullbak hos mormorn.
Efter en sådan lördag är mammasinnet så harmoniskt och lyckligt. Tur att det går att leva på minnet, om man säger så.
För avslutningen på dagen idag var inte alls lika rosafluffigt minsann. Trots det finfina upplägget - kompisen S skulle ju komma och hälsa på med sina föräldrar! Lilleman har verkligen glatt sig åt det och pratat om det i en vecka. Så när väl det trevliga inträffar kan man ju passa på att leka och ha hur kul som helst. ELLER så passar man på att göra allt man vet att man inte får, stänga av öronen fullständigt (speciellt för uttryck som "sluta", "låt bli" och "lyssna"), plocka fram stora krokodiltårar när man inte får sin vilja fram och tjafsa om varenda leksak som S vill prova.
Pjuu... Tro inte att mamman gav dessa två beteendealternativ till sin lille son. Här behöver inte presenteras några val. Det blir som det blir, till allas utmattning.
Tack och lov för att umgängeskretsen till största delen består av andra småbarnsföräldrar. Det gör att mamman inte behöver försöka sig på att genomföra det populära uttrycket "sjunka genom jorden" varenda gång lilleman visar sina allra mest spektakulära sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar